Inledning.

  •  
  • 40
  • 2
  • 1
  • Swedish 
Oct 16, 2018 00:18
Inledning.
Denna uppsats handlar om att analysera hur Jens Stoltenberg använder sig av gester, actiokvaliteter, pauser, betoningar och liknande när han pratar och hur detta påverkar hans ethos i hans talframförande.
Jens Stoltenberg Norges statminister håller ett tal i Oslo Domkyrka den 24 juli 2011. Talet handlar om en nationell tragedi i vilken dog 77 människor. Detta hade hänt på ön Utøya av en gärningsman i polisuniform som skjutit på ungdomar och ledare på ett politiskt ungdomsläger där.
Frågeställning.
Vilket actio använder sig Jens Stoltenberg av för att stärka sitt ethos?
Bakgrund.
Actio är en del av rhetorices partes, som handlar om talarens framförande med lämplig röst, hållning och gestik och behandlar främst kroppsspråket, vilket används för icke verbal kommunikation genom vilket talaren förstärker, publikens intryck av hen (”ethos”) samtidigt som budskapet blir accepterat. Rörelserna, mimiken, gesterna, rösten och blickarna både inom enskilda (modal) – och multiaktiviteterna används, så att de samverkar med varandra i rätt tid och i rätt plats (”kairos”).
Actio aktiviteterna tar olika form beroende på just den situation talaren planerat för sitt talframförande. Så talaren måste anpassa sina actio aktiviteter främst till valet av ämne, dess innehåll och syfte. Efteråt måste talaren anpassa actio aktiviteterna utifrån den ”allmänna uppfattningen” (”doxa”) , för att forma en egen ny personlighet i rollen så känns äkta (personae) , detta i sin tur för att anpassa sig till ”sin publik”, talets delar (delectare, movere, docere) och talets disposition. Talaren anpassar sin nya personlighet i rollen genom att variera sitt actio för att använda de valda modaliteterna på nyanserat sätt.
Beroende på hur effektivt talaren använder sin energinivå i actio variering, kan talaren uppfattas såväl intressant, intagande, avspänd som trist, avslappnad och sövande. Talets energi, flöde och intensitet ska varieras i rätt tid och i rätt plats (”kairos”) på det sättet så att varje rörelse – uppfattas rätt, anpassat och äkta hos publiken. Detta genom att koncentrera energin och intensiteten på betydelsebärande rörelser (fokus). Energiläckaget är något som bör undvikas för att uppfattas som närvarande, och detta i sin tur skapar en kommunikation (energiriktning) mellan talaren och publiken.
Ögonkontakten ska röra sig över publiken beroende på hur situationens framförande, talets innehåll, delar och syfte varierar. Det andra viktiga kriteriet är de traditionella etikettsregler om klädsel som hör till tillfället, som är en del av talarens ethos.
Ett annat viktigt kriterium är kroppen som kategoriseras på följande: gester – arm och handrörelser; poser – kroppshållning, rörelser som omfattar hela kroppen, mimik – rörelser av ögonbryn, mun och panna, ögon – blickriktning och ögonkontakt med publiken. Det finns olika typer av gester. Emblem gester t.ex. som liknar ord, (känslosignaler) avsiktliga uttryck av miner, kroppshållning – och rörelser, (regulatorer) t.ex. gesten att ”Lyssna noga!”, gester som talaren använder för nervösa spänningar (adaptorer), belyser ordens innehåll (illustratorer) - att slå talets rytm och understryka dina ord (batonger), en konkret bild på abstrakt ide (ideografer), att visa på något i rummet (deiktiska), att markera rumsliga relationer mellan olika föremål (spatiala), gester som ger lägesändringar (kinetografer), teckningar i luften (piktografer).
För att visa de gestaltade känslorna måste talaren ha en förmåga att känslomässig påverka till publiken, samt uttrycka och hantera sina egna känslor, vilket i sin tur informerar om personens ethos.